Lite händelser i Davids liv

Natten tillbringades på hotell Europa i den lilla orten Chmilnyk och innan vi åkte vidare hemåt ville vi titta på omgivningarna. Men vi blev kvar större delen av dagen. Först hittade vi ett litet museum som gav en otroligt bra inblick i hur livet varit däromkring under Sovjettiden. Därtill en extra utställning om protesterna på Majdan 2014 samt det pågående kriget. Tragiskt att se hur många liv det kostat även denna lilla ort. En kvinna satt där och knöt kamouflagenät till armén.

Det fanns en två roliga tavlor. Den första visade ärligt hur vägen in till palatset ser ut. Den andra betydligt äldre och säger: Vad exporteras från Ukraina till Ryssland? Ukrainare till Sibirien, Bröd, Socker, Kol, Stål, Fläsk. Vad importeras till Ukraina från Ryssland? Politisk terror, Bödlar, Syfilis, Fjättrande kedjor, Nöd, Order.

Därefter titt på greve Ksidos palats, stadens park, centrum och kurort. Med en gnutta fantasi kändes det som att vandra runt i Sovjet strax innan kollapsen på 90-talet.

En tur på vischan blev det också och ibland kändes det som att köra på en åker men "vägen" fanns med på Google. Fin dalgång hittade vi. Idag fick vi också veta att vid varje ställe vi bor rapporteras vi till myndigheterna. Sedan den fullskaliga invasionen ska alla utländska gäster rapporteras.

Sista dagen i Kiev hittade vi en liten krigsutställning. Civila bilar som beskutits och ryska stridsvagnar och stridsfordon som bränts. Det fanns också en del av av missil och det överraskade mig hur stor den är.

Längre bort fanns en väldigt lång vägg fylld med bilder och kort beskrivning av stupade soldater sedan kriget började 2014. Även enstaka kvinnor kunde jag hitta.

Idag skulle Elena hälsa på sin 86-åriga faster och jag hittade på ursäkten att jag ville massera min gubbvad. Så Elena ringde runt och frågade vilka som kunde ta mig med kort varsel och sedan beställde vi en taxi till adressen vi fått. Smått förvånade blev vi när taxin svängde in till Kievs universitetssjukhus och släppte av oss bland ambulanserna. Elena hade lyckats boka in mig hos en läkare inom fysiologi och kirurgi.

Bekymrat tittade han på mig när jag klädde av mig och kommenterade min insjunkna bröstkorg, kallat trattbröst, och tyckte att det borde lyftas upp medelst operation. Sedan klämde han på mina vader och tyckte att det kändes inte rätt och att ultraljud borde göras för att reda ut bästa behandling. Pjosk, tyckte Elena. "Massera honom en timme, sedan får det vara nog."

Efter min medicinska massage besökte vi Gymnasium 315. Varför hitta på en massa namn när det räcker med ett nummer. I Ukraina går man i samma skola från ålder 6-18 och detta heter gymnasium. 2000 elever går i denna skola och är en konstig blandning av nytt och gammalt. Vissa klassrum har skolbänkar från 80-talet och plastmatta som svällt och skapat bubblor. Andra klassrum har moderna skolbänkar och skulle kunna varit vilket svenskt klassrum som helst bortsett från mycket gedigen och fin dörr helt i trä och som endast hittas i svenska hus som är minst 100 år gamla.

De har en modern simhall i något mindre format men med två bassänger för att lämpa sig för både yngre och äldre barn.

Skolmaten är bara gratis för de yngre barnen samt de med sämre ekonomi.

På toaletten tar man först så mycket toapapper man behöver och sedan går man i sitt bås där man gör sina behov i en huktoalett som fysiologiskt faktiskt lämpar sig bättre för att tömma tarmen på ett sätt som passar våra mänskliga kroppar. Sedan gör man en miljövänlig spolning eftersom vattnet rinner så länge som man håller inne knappen och alltså kan sluta direkt när man ser att allt är borta.

En tråkig nymodighet är pilar med täta mellanrum som pekar mot skyddsrum. Olika färger för olika åldrar eftersom alla inte får plats i samma skyddsrum.

Dag 3 körde vi återstående sträcka till Kiev. I varje by finns minnesmärken över fallna soldater. Igår mötte vi en karavan som hedrade soldaterna. Alla bilar stannade vid kanten och folk hoppade ur sina bilar och knäböjde medan den passerade.

På många ställen finns förberedda skyttevärn men i början var de oftast obemannade. Närmare Kiev såg vi soldater och vid en plats längs motorvägen passerade vi en vägblockering men det räckte att sakta ner ordentligt så att soldaterna kunde titta på oss.

I Kiev besökte vi frihetstorget Majdan. Längs gatan mot regeringsområdet hyllas människorna som dog i protesterna 2014. Nere på själva torget vajar flaggor för stupade soldater i kriget mot Ryssland. Det finns även flaggor för döda svenskar.

Men bara 100 meter bort märks inte kriget längre. Människor strosar och stressar som vanligt. Caféerna är fullsatta och gatuförsäljare säljer souvenirer.

Andra dagen i Ukraina skulle vi besöka Tunnel of Love men körde fel och kom till Klevan Castle vilket var en riktig höjdpunkt som dessutom var gratis.

Sen skrev Elena Tons of Love på GPSen vilket ledde oss till baksidan på en militärbas. Jag var mycket nöjd men Elena tyckte det var obehagligt med soldaten i skyttevärnet. När jag ville stanna och bli fotograferad med soldaten blev hon arg på mig så ni får ingen bild på det.

Avslutningsvis besökte vi samma by som jag övernattade några nätter i 2005. Kände inte igen mig så vi körde till en busskur mellan två åkrar. Väldigt fin men Elena klagade på att hon slog huvudet i biltaket för att det skumpade så mycket. Summa summarum har vi sett väldigt mycket men knappt kommit närmare Kiev.

Elena och jag har kört till Ukraina för att hälsa på hennes föräldrar och kompisar. Vi har stannat för natten strax efter gränsen och vi hann äta lite mat innan vi upplevde vårt första flyglarm. Inga explosioner dock.